Orphan: First Kill – Recension

Photo of author
Skriven av: Jon Eriksson

Orphan-First-Kill-Recension

Jag är en sådan person som tittar mycket på filmer och TV-program. Jag prenumererar på streamingtjänster som Netflix och HBO Max. Och nu var det dags för en titt på Orphan: First Kill. Och jag måste tyvärr säga att den inte levde upp till mina förhoppningar.

Orphan: First Kill är en prequel till 2009 års succéthriller Orphan

Orphan: First Kill är en prequel till 2009 års succéthriller Orphan. Huvudpersonen, Alice Krippin (Cara Delevingne), blev föräldralös när hon bara var ett barn. Och hon har och har bott hos sin moster sedan dess. Hon bestämmer sig för att återvända hem när hon hör att alla hennes familjemedlemmar mördades.

Alice går tillbaka till sitt gamla hus för att ta reda på vad som hände den ödesdigra dagen och träffa den lokala detektiven Peter Novak (Peter Sarsgaard). Under den här tidsperioden, under vilken Alice försöker ta reda på vem som dödade hennes föräldrar och varför det hände, träffar hon också en intressant pojke som heter Hunter (Aidan Gallagher) som har några ovanliga förmågor. De två bildar en vänskap när de slår sig ihop för att hitta svar om vad som hände för alla dessa år sedan.

I filmen spelar Isabelle Fuhraman och Julia Stiles två olika mammor till samma unga flicka, Leena Klammer

I filmen spelar Isabelle Fuhraman och Julia Stiles två olika mammor till samma unga flicka, Leena Klammer.

Berättelsen börjar med en ganska overklig scen på flygplatsen där en mamma (Fuhraman) betalar för sin dotters flyg till London medan hon själv gör sig redo att flyga ut till Kalifornien. I väntan på sitt flyg träffar hon en annan kvinna som också har betalat för sin dotters biljett men ännu inte hämtat henne från skolan. De åker båda på semester och känner inte varandra så bra ännu – men det satte dem båda i rörelse för att ta reda på vad som hände den dagen efter skolan som ledde deras döttrar inte bara i fara utan till två olika flygningar över hela landet!

Problemen med Orphan: First Kill

Ett av de stora problemen med “Orphan: First Kill” är att den regisseras av den fantastiskt oambitiösa William Brent Bell. Detta är mannen bakom “The Devil Inside”, “The Boy” och “Separation“. Han är envist ointresserad av att skapa visuellt imponerande kompositioner, nöjer sig nästan alltid med att bara kasta in handlingen i ram med liten oro över blockering eller inramning. “Orphan: First Kill” ser platt ut (och ofta billig), när det verkligen behövs en visuellt skarpsinnig regissör. 

Till och med författaren David Coggeshall vet att fans av originalet inte kan bli chockade av den filmens twist igen. Så han försöker förstärka det med en galen vändning mitt i filmen som vi inte kommer att dela här (men är galen nog att jag vill nästan rekommendera att se den.) Bell klarar sig bättre här än i de flesta av hans filmer eftersom han har mer att arbeta med. Men han verkar alltid vara villig att spela den på ett säkert sätt när den här filmen behövde någon för att omfamna sin galenskap.

Bör du se Orphan: First Kill?

Det stora problemet med Orphan: First Kill är att den inte lever upp till originalfilmen. Även om det inte nödvändigtvis är dåligt. Så finns det scener som känns som att de borde ha varit bättre men som inte var det. Detta kan bero på den begränsade budgeten eller bristen på erfarenhet av filmskapande (det är svårt att säga). På det hela taget är den här filmen njutbar om du letar efter något lättsamt och roligt!

Nu tillgänglig på biografer, digitalt och streaming på Paramount+ & Prime.

Leave a Comment